Filmproducenten John Nordling hotar idag allmänheten med att ”utan Ipred slutar vi göra film”. Hans senaste film Låt den rätte komma in används som exempel på att det är dyrt att göra film. Hur stor del av filmens budget har finansierats genom ren stöld [IPRED-anhängarnas vokabulär] av skattebetalarnas pengar?
En sökning på beviljat produktionsstöd år 2007 visar att Låt den rätte komma in vid minst ett tillfälle mottagit filmstöd för motsvarande 7 miljoner svenska kronor.
Svenska filminsitutet nämner på sin hemsida att ”finansieringen sker genom bidrag från svenska staten”.
De tre männen bakom filmen skriver i ett öppet brev att de inte kommer kunna försörja sig på sitt arbete, och de överväger till och med att lämna landet.
Vad de inte gärna talar om är att deras arbete är beroende av att de får tvångsfinansierade bidrag från arbetande människors lön. Det vill säga från samma människor som dessutom måste betala för att se filmen som de själva varit med och finansierat.
Det är absolut relevant att vidga debatten, så att den även omfattar Robin Hood, för att använda en passande metafor. Hur långt ska staten kunna gå för att skydda stulen egendom från de bestulna?
Jag ställer mig tveksam till om filmproducenterna ifråga har särskilt stort samtycke från allmänheten på denna punkten. Att först beviljas mångmiljonbelopp i statligt stöd och sedan kräva privat rättsskipning, för att mjölka ungdomar på pengar, är girighet på högsta nivå. Man har all rätt att vara girig, men inte med andras pengar.
Men att staten ger bidrag för finansiering av kulturen coh då särskilt filmproduktion är ett system som finns i majoriteten länder i världen.Sverige har ingen unik situation i det hänseendet.Fast det danska systemet fungerar bättre än det svenska i så motto att filmer som får många att betala biljett för att se den på bio tvingas till att en viss procentsats återbetala till Dansk Filminstitut.Filmer som Svenska Filminstiutet är medfinansiärer av och som säljer många biobiljetter tvingas aldrig vara medfinansiärer till det svenska Filminstiutet.Ta filmer Änglagård (1) av Colin Nutley eller Så som i himmelen av Kay Pollack så har de aldrig tvingats till att betala en viss procentsats tillbaka till det svenska Filminstutet för att vara med och återfinansiera kommande nyproducerade svenska filmer.
Men allt fler filmer i Sverige finansieras utanför Svenska Filminstitutet, inte minst för att det är så mycket nepotism som gör att långfilmskonsultenterna bara ger bidrag till de filmregissörer som är ”inne” i systemet.
Nu, har ju Svenska Filminstiutet infört en pk-regel (politisk korrekthets regel) där bidrag skall gå till 40% av alla producerade filmer av kvinnliga regissörer för att främst jämställdheten.Men sådan kvotering ger än sämre förutsättningar för kvalitetetsstämpel på svensk film.
Risken är överhängande att svensk film i framtiden aldrig kommer att sticka ut med en sådan politik där kvinnor skall främjas genom kvotering, det kommer helt enkelt ger än sämre förutsättningar för export av svensk film i utlandet.
[...] 7 miljoner i bidrag från saten för att göra filmen, pengar som kommer från oss vanligt folk. Libertarianen beskriver det på ett bra sätt. För det andra tjänar han förra året över 60000kr per månad [...]
@Mikael
Att ett system finns i andra länder är inte ett argument för att det är rätt. I så fall finns det gott om avskräckande exempel som vi ger legitimitet de inte förtjänar. Se till exempel på Saudiarabiens intressanta lagar om kvinnors rätt, eller USA:s patriot act.
Varje lag, varje system måste bedömas på egna meriter. Fungerar det? Är det rimligt? Är det rättvist? Därför är det hög tid att ta en titt på hur copyrightsystemet är utformat, till exempel. Vems intressen tas till vara, och på vems bekostnad. I fallet med svenskt filmstöd måste svaret bli att det är medfinansiärernas intressen som tas tillvara i första hand, tillsammans med övriga som har finansiell utdelning att vänta, på skattebetalarnas bekostnad.
Jag håller med dig om att det danska systemet verkar överlägset i och med återbetalningssystemet. Å andra sidan kanske det skulle få Nordling & Co att fly landet till USA och försöka dominera filmskapandet där i stället.
Vi kanske kan kalla det en win/win situation?
För 7 miljoner skulle jag kunna göra en mycket bättre film.
Vad kostar filmen totalt? Om filmen är helt och hållet finansierad av skattemedel borde den verkligen läggas ut gratis på Internet. Självklart ska dom som jobbar med filmen få betalt under tiden dom jobbar med den så dom kan betala hyra, mat och nöjen, men sedan ska övriga inkomster gå till finansiären, staten… Så kan dom finansiera en ny film utan att ta ut skatt.
Bra inlägg, och en bra blogg!
[...] mycket sagt om producenten John Nordling uttalanden i SvD och Aftonbladet. Enligt uppgifter från Libertarianen har filmen “Låt den rätta komma in” fått 7 miljoner i bidrag från skattebetalarna. [...]
För er som önskar veta mer så fick ”Låt den rätta komma in” 10.5 miljoner kr i bidrag (NordPool bidrog med 3.5 miljoner också) och de menar att filmen kostat 29 miljoner kr i produktion. Med andra ord har 36.2% av filmen redan finansierats i form av statliga bidrag – utan krav på motprestation eller återbetalning. Filmen kommer ju att tjäna pengar både direkt (bio), utomlands samt vid DVD-släppen.